omöjligt innan jag försökt det — War då djerf, men höflig — Gån några steg — kan hända at Ni ej ångren dem —
Men förlåt mig — Ni torde sjelf äga capacité, at göra Edra Tidningar begärligare än förr — Då det mindre nödigt at tillita någon annan.
Skona oss bara ifrån Charader, ty därpå förstå wi oss ingalunda och mine grannar äro just ledsne wid dem. — De taga bort så mycket rum på papperet. — Inför istället några utwalda Anecdoter.
B — den 21 Jan. 1794. Landtbo.
Ordet til Charaden i sista Linköpings Weckotidning N:o 3 är Barm-här-tig-het.
Kungörelser:
I tjenst åstundas genast en stadgad gosse eller dräng; widare Address fås hos Rådman Hallin.
Uppå desse Tidningar emottages ännu prenumeration wid Boktryckeriet härstädes, då äfwen de utkomna Numror skola erhållas. De som åstunda mot betalning förledit års Tidnings-Samling, skal sådant stå til tjenst.
N:o 5 utgifwes Lördagen d. 1 Februarii kl. 4. e. m.
Linköping, tryckte hos G. W. Londicer och Björckegrens Enka.
N:o 5.
Linköpings
Wecko-Tidningar.
Lördagen d. 1 Februarii 1794.
I morgon, Kyndelsmässo-Dagen, predika
I Domkyrkan: Adj. Com:ri Schelin Ottesången, Comminister Lindhagen Högmässan och Kyrkoherden Nordwall Aftonsången.
I S:te Lars: Magister Wimermark.
I Hospitals-Kyrkan: Hosp. Predik. Apelberger.
Fångpredikan blifwer å wanligt ställe hållen klockan 11.
På begäran införes följande.
Oskulden sökes öfwer allt, men träffas sällan. I alla stånd, i alla åldrar, är hon rar och sällsynt. — Historien lemnar här och där några spår, så i gamla som de nyare Tidehwarf. En skön Susanna låter hwarken af hotelser eller löften förledas — En kysk Joseph flyr gjärna undan de häftigaste retelser. I nyare tider — men jag lemnar det åt Könets egit omdöme. De hafwa ju så ofta warit roade af Romaner, och deras ögon hafwa då och då fällt en tår,
