Den rena ärlighet som jag har wisat dig?
Men hwad Du redan gjordt, det har Du blott gjordt mig,
Jag det förlåta bör, hos Gud en förbön fälla
At du den sista Dag får räknas bland de sälla.
Men ångra detta brott, för Gud dig kasta ned,
Säg, Fader, jag har gjordt Dig på mig ganska wred!
Mig ångrar detta mord, jag om förskoning beder;
Min synd har wist förtjent, den lön, som synd bereder,
Men Herre store Gud, mig swage nådig war,
Tag mot en brottslig son Du warelsernas Far.
Men Kain lika hård, han i förtwiflan rasar,
Han utaf wrede tärs för sitt hjerta fasar:
Ej finnes någon ting, som muntra kan hans själ,
Han blifwer som han är en syndens slaf och träl.
Som Kain mången än här ökar sina brott
Förhärdar sig mot Gud, ej gör nån’ män’skja godt.
Man lastar andras fel, men icke för dem ömmar,
Men ser en Broders nöd och Enkors tåreströmmar
Och swäljer samwetsiöst den penning man bör ge
En orklös tiggare.
Procentenhjelm är Rik — han ökar Capitalet,
Han binder Packar hop, och läser in Metalet;
