Sida:Linköpings Weckotidningar 1794.djvu/142

Om I med detta synglas skåden
         Er höghet och förtjänst och dygd:
         I då til Illskans harm och blygd
På Tidens knot och afund råden.

Du Domare! Dig skall jag gifwa
         En granner wagn at åka i,
         [Den skjutsen må wäl lycklig bli.]
Och se’n skal jag Processa, skrifwa.
Men til min harm och stora nesa,
         En annan kan twå hästar ge
         Och se’n så hastigt springa de
Med wagnen. Ach! en härlig resa.

I Wäktare! på Zions murar,
        Jag lämnar Er et Mått och Wigt,
        At mäta jämt Er Rätt och Pligt;
Ty Tadlaren på Eder lurar.
Ej nog, at Fårens Ull afskära
        Och leman andra deras wård.
        Arbeten sjelfwe i Guds Gård;
Si! det är Eder rätta ära.

I Wittre, som er eld förklaren
        Med högstämd sång, och glättig mine,
        Er skänker jag en Luft-Machin,
At I beqwämt til Himla faren.
Om wåra grofwa, tunga Själar
        Ej kunna följa eder fart.
        Lät dock ert Ljus bli uppenbart
För edra Snillens trogna trälar.

Du Handlande! Hwad skall det wara? —
        Twå Styltor gifs åt din Credit.