Sida:Linköpings Weckotidningar 1794.djvu/92

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Der Edra lasters foster swäfwa?
Hwad ädelt kunnen J wäl kräfwa,
Då J så nesligt lärt af jäfwa
   Förnufts och Ert Sammwets räst.

O! kunna Edra Makar ära
   Religionens kraf och bud,
   När J Den Högste Himlens Gud
Ej wiljen skuldigt offer bära.
   Må de i tro och dygd stå fast,
Men J Er pligt för ewigt kränka?
När J i nöd dem hunnit sänka:
Ack! skola de Er kärlek skänka
   Och sägna med sit ögonkast.

J häcklen edra Makars nycker
   Och deras sinnens wresighet;
   Än mer är det Er til förträt,
När hornens tyngd Er panna trycker.
   Men ach! hur löjligt är Ert knot!
Hur kan en liten nyck Er plåga?
Hwad skäl at efter trohet fråga,
När tärde utaf samma låga
   J gån at skaffa Eder bot.
          (Forts. och slut e. a. g.)



Kungörelser:

En Capun bortkom förleden Torsdag, med lurfwiga ben och hwitgula fötter. Den detta kreatur uptäcker och angifwer wid Boktryckeriet, får anwisning på wedergällning.

Ett slätt Silfwer-hattspänne och slätt sidenband tappades förleden gårdags morgon här i Staden. Den det uphittat och aflemnar wid Boktryckeriet, får wedergällning.


N:o 40 utgifwes Lördagen d. 4 October kl. 4. e. m.


Linköping, tryckte hos Londicer och Björckegrens Enka.