Sida:Linköpings Weckotidningar 1794.djvu/98

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

   Är det ej Edra Hustrurs lott
At hemma draga dubbel börda?
At sig med swalt och omsorg mörda?
Och framgent intet annat skörda,
   Än uselhet, föragt och spott.

Jag ser, at J Er kunnen kläda
   Som Herrar uppå bästa sätt.
   Om då en Maka ock är nätt,
Ho kan derföre hänne häda?
   Hur kunnen J wid Båsens dunst
En Hustrus slöserie bekika
Och om besparing dumt predika?
Får hon sig sjelf ej ofta swika,
   At winna Eder strupes gunst?

Men håll! — Jag hörer någon ropa:
   Det är en arm hugswalare.
   Med idel spe och hädelse
Han här oss synes öfwerhopa.
   Men gifwen eder wäl tilfreds.
Om J til sansning kunnen bringas;
Skal Könets ofog wisst betwingas,
Och alt missnöje platt förringas. — —
   Jag är med Råd och Tröst tilreds.

Är Hustrun ond: låt hänne fräsa;
   Dess wrede ju ej farlig är.
   Bör man wäl göra sig beswär,
At för så litet hänne snäsa?
   Men är hon gladlynt, öm och god;
Hur lätt är det, at hänne böja?
De känslo-krafter, som sig röja
Kan man til dygdens kärlek höja
   Med jämt förstånd och stilla mod.

Men ack! hwad utwäg skal man taga
   Med den, som aldrig liksint är?