i mr Pumblechooks förmak, där min syster vid vårt inträde satt och höll rådslag med den avskyvärde sädeshandlaren.
»Nå», ropade syster min, vändande sig till oss. »Hur har det gått för er. Det förvånar mig verkligen att ni bry er om att komma tillbaka till så simpelt folk, som vi, det är just, vad det gör.»
»Miss Havisham», sade Joe och såg på mig som om han försökte påminna sig någonting, »va mycke angelägen, att vi skulle framföra hennes — va dä kompelmanger eller vördning, Pip?»
»Komplimanger», sade jag.
»Precis va jag trodde», svarade Joe. »Hennes kompelmanger till mrs J. Gargery.»
»Ja dom har en mycket gott av», anmärkte syster min, ehuru hon såg smickrad ut.
»Å önskade», fortsatte Joe och såg ut att hava mycket svårt att dra sig till minnes, »att miss Havishams hälsa vatt sån, att hon kunne hatt — var de inte så, Pip?»
»Haft det nöjet», tillade jag.
»Haft nöjet åv fruntimmerssällskap», tillade Joe och drog ett långt andedrag.
»Nåja», utropade min syster med en blick på mr Pumblechook, »hon kunde haft artigheten att säga det där förut. Men bättre sent än aldrig. Och vad gav hon den unge bråkstaken här?»
»Hon ga'en ingenting.»
Mrs Joe höll på att bryta ut igen, men Joe fortsatte:
»Vad hon ga'», sade Joe, »ga' hon te hans vänner, och med hans vänner, sa' hon, menar jag hans syster
