min orörda kvällsvard, som om han tänkte på den tid vi brukade jämföra skivorna. »Å det vill nog mr Wopsle med. Å de Tre Glada Skutskepparna skulle ta det som en komplimang.»
»Det är just det, jag inte vill, Joe. De skulle göra så'n affär av det — ett sådant otrevligt väsen av det — att jag inte vet, hur jag skulle bete mig.»
»Åh, javisst, Pip», sade Joe. »Om du inte vet hur du skall bete dig så —»
Biddy frågade mig nu där hon satt och såg på min syster: »Har du tänkt på, när du skall visa dig för mr Gargery och din syster och mig? För nog vill du visa dig för oss, eller hur?»
»Biddy», svarade jag harmset. »Du har så bråttom. Om du hade väntat en minut Biddy, skulle du fått höra mig säga att jag skall taga hit mina kläder i ett paket en kväll — troligen kvällen innan jag reser.»
Solen hade hela dagen lyst starkt på taket till min vindskammare och rummet var varmt. Då jag kommit upp på mitt rum öppnade jag fönstret. Jag såg Joe långsamt komma ut genom den mörka dörren nedanför och gå ett par slag i friska luften; och sedan såg jag Biddy komma och giva honom hans pipa och tända den. Han brukade aldrig röka så sent, och att han gjorde så nu tycktes betyda, att han av ett eller annat skäl kände sig i behov av tröst.
Han stod vid dörren alldeles under mig och rökte sin pipa, och Biddy stod där också och talade sakta med honom, och jag vet, att de talade om mig, ty jag hörde mitt namn mer än en gång nämnas på ett ömt och smekande sätt av dem båda två. Jag ville inte lyssna, även om jag kunnat höra mera, därför drog jag mig
