inte i regel kunna väntas uppmuntra landsortsarbete, men om ni i egenskap av gammal bekant skulle vilja ge mig en beställning då och då, skulle det vara mig en stor ära. (God morgon, min herre, mycket förbunden. — Dörren!»
Det sista ordet riktades till springpojken, som inte begrep ett dyft vad det betydde. Men jag såg, att han höll på att falla omkull av förvåning när hans mästare, artigt knuggande händerna, följde mig ut, och min första erfarenhet av penningens oerhörda makt var, att den moraliskt taget alldeles vände upp och ned på Trabbs pojke.
Efter denna minnesvärda händelse gick jag till diligenskontoret och beställde plats till lördag morgon kl. 7. När jag hade styrt om allt som behövdes ställde jag mina steg till Pumblechooks. När jag närmade mig den gentlemannens bostad, såg jag honom stå i dörren. Han väntade mig med stor otålighet. Han hade varit tidigt ute med sin schäs, hälsat på i smedjan och hört nyheterna.
»Min käre vän», sade nu Pumblechook och fattade bägge mina händer, sedan han bjudit mig en förfriskning. »Jag är så glad över er goda tur. Väl förtjänt, väl förtjänt!»
Jag tyckte, att han med sina ord slagit huvudet på spiken och på ett finkänsligt sätt yppat sin mening.
»Att tänka sig», fortsatte mr Pumblechook, efter att en stund pustande ha betraktat mig med beundran, »att jag skulle bliva det obetydliga verktyget till åstadkommande av denna märkliga omvandling.»
Jag bad mr Pumblechook komma ihåg att ej ett ord någonsin finge yttras eller ens antydas om den saken.
