Sida:Lysande förhoppningar 1914.djvu/149

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

kysste jag min syster, som satt och småskrattade och nickade och skakade på sin vanliga plats, och jag kysste Biddy och slog mina armar omkring Joes hals. Och så tog jag min lilla kappsäck och lämnade huset. Plötsligt hörde jag ett buller bakom mig och då jag vände på huvudet, såg jag Joe och Biddy kasta var sin gamla sko efter mig. Då stannade jag ett ögonblick för att svänga min hatt, och den käre gamle Joe viftade med sin starka högra hand högt över huvudet, och skrek hest: »Hurra!» Biddy förde sitt förkläde till ansiktet.

Och så gick min väg mot okända öden.


XVI.

Resan från vår stad till huvudstaden var en färd på omkring fem timmar. Det var strax efter middagen som den med fyra hästar förspända diligensen uppnådde den våldsamma trafikström, som bullrande flöt fram över Cross Keys, Wood Street, Cheapside, London.

Mr Jaggers hade mycket riktigt sänt mig sin adress. Det var Little Britain och han hade skrivit på sitt kort, »alldeles utanför Smithfield och i närheten av diligenskontoret».

Jag gick in på kontoret med min lilla kappsäck i handen och frågade om mr Jaggers var hemma.

»Nej, det är han icke», svarade advokatens biträde, »han är i rätten för närvarande, Är det med mr Pip jag talar?»

Jag svarade, att det var så.

»Mr Jaggers anhöll, att ni behagade vänta i hans rum. Han kunde inte säga hur länge han skulle dröja

10 KLysande förhoppningar