Sida:Lysande förhoppningar 1914.djvu/150

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
146
LYSANDE FÖRHOPPNINGAR

emedan han är upptagen av ett mål. — Men då hans tid är dyrbar, kommer han givetvis ej att stanna längre än det är nödvändigt.»

Med dessa ord öppnade notarien dörren och visade mig in i ett inre rum. Här satt en enögd man, klädd i sammetskläder med knäbyxor, vilken blev avbruten i sin tidningsläsning och strök sig med ärmen om näsan.

»Var god och gå och vänta utanför, Mike», sade notarien.

Jag började framstamma en förhoppning om, att jag inte störde — då notarien utan vidare körde ut den tidningsläsande herrn, slängde hans pälsmössa efter honom och lämnade mig ensam.

Mr Jaggers rum erhöll sin dager genom ett takfönster och gjorde ett mycket otrevligt intryck. Jag hade väntat mig att få se en hel massa papper och handlingar, men av den sorten fanns det inte mycket. Men däremot fanns det en hel massa egendomliga saker, som jag icke väntat få se, såsom en gammal rostig pistol, ett svärd med skida, flera underliga lådor och askar och två ohyggliga gipsbyster på en hylla med obehagligt grova ansikten och krampaktiga drag kring munnen. Mr Jaggers egen högkarmade stol var beklädd med svart skinn och besatt med rader av mässingsstift precis som en likkista, och jag inbillade mig, att jag kunde se honom sitta och vräka sig baklänges i stolen, tugga på sitt pekfinger och sedan peka på den han talade med. Rummet var ganska trångt och klienterna tycktes ha för vana att tränga ihop sig mot ena väggen, ty väggen mitt emot mr Jaggers stol såg ganska flottig ut.

Jag väntade mycket länge, gick ut och tog en prome-