Sida:Lysande förhoppningar 1914.djvu/17

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
13
ANDRA KAPITLET

»Var har du varit, din slyngel?» sade mrs Joe, stampande med foten. »Säj mej, vad har du nu gjort igen, för att bringa mej med sorg och bekymmer i graven! Eller också skall jag dra ut dej ur det där hörnet om du så var femti Pips och han var femhundra Gargerys.»

»Jag har bara varit på kyrkogården», skrek jag från min plats och gned mig över hela kroppen.

»Kyrkogården!» fnyste min syster. »Om inte jag hade varit, så hade du varit på kyrkogården för länge sen och stannat där. Vem tog hand om dej och födde upp dej med flaska?»

»Det gjorde du», sade jag.

»Varför gjorde jag det, det skulle jag just vilja veta?» utbrast min syster.

Jag snyftade:

»Det vet jag inte.»

»Ja, jag vet det inte heller.», sade min syster, »och jag gör aldrig om det! Jag narras inte, då jag säjer, att jag inte haft av mej det här gamla förklädet sedan du född blev. Det är inte nog med att man skall vara hustru till en grovsmed, och Gargery till på köpet, man skall vara mor till en så'n som dej också!»

Under allt detta strövade mina tankar vida omkring, medan jag sorgset blickade in i elden. Flyktingen med järnlänken därute på heden, den mystiske unge mannen, filen, matvarorna och det fruktansvärda tjuvnadsbrott, jag var tvungen att begå, allt detta såg jag tydligt framför mig i brasans glöd.

»Ha», sade mrs Joe och satte Rappen tillbaka på sin plats. »Kyrkogården, gunås! Ja ni må väl säja kyrkogården, ni två. (Den ene av oss hade, i förbigående sagt, inte nämnt kyrkogården alls). Ni komma att