massiva kedja, »jag är mycket ledsen att behöva påminna om att klockan är halv tio.»
Vi reste oss och togo avsked. När vi gått erinrade jag mig, att jag hade några ord att säga min förmyndare, lämnade Herbert ett ögonblick och sprang tillbaka upp för trapporna. Jag fann mr Jaggers i sängkammaren sysselsatt med att tvätta sig.
Jag sade att jag kommit för att säga hur ledsen jag var över Drummles beteende och att jag hoppades att mr Jaggers ej var missnöjd med mig för det.
»Puh», sade han och sköljde över ansiktet med vatten och talade genom vattendropparna, »det var ingenting, Pip, jag tycker om den där spindeln i alla fall.»
Han hade nu vänt sig till mig och skakade flåsande på huvudet, medan han gnodde sig med handduken.
»Det är ju bra, att ni tycker om honom», sade jag, »men jag gör det inte.»
»Nej, nej», instämde min förmyndare. »Akta er för att ha för mycket med honom att göra. Håll er ifrån honom så mycket som möjligt. Men jag tycker om honom, Pip, han är av rätta sorten. Om jag vore en spåman—»
Han tittade fram ur handduken och fick se min blick.
»Men nu är jag ingen spåman», sade han och gnodde hela huvudet i handduken. »Ni vet vad jag är, eller hur? God natt, Pip.»
»God natt, sir.»
Omkring en månad härefter var det slut med spindelns lärotid hos mr Pocket och till lättnad för alla med undantag av mrs Pocket, reste han till sin familj igen.
