Sida:Lysande förhoppningar 1914.djvu/184

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
182
LYSANDE FÖRHOPPNINGAR

tog hon ögonen från mr Jaggers och såg uppmärksamt på var och en av oss i tur och ordning.

»Det finns styrka här», sade Jaggers i det han kallt utpekade musklerna med sitt pekfinger. »Mycket få män ha samma kraft i sin handled som denna kvinna har. Det är anmärkningsvärt, vilken styrka det ligger i ett grepp av dessa händer. Jag har haft tillfälle att se många händer, men jag har aldrig sett några starkare i det avseendet, varken hos män eller kvinnor.»

Under det han yttrade dessa ord på ett långsamt kritiskt sätt, fortsatte hon att se på var och en av oss i följd efter som vi sutto. I samma ögonblick som han tystnade, såg hon på honom igen.

»Det är bra, Molly», sade mr Jaggers, och vinkade lätt åt henne, »du har blivit beundrad och kan gå.»

Hon drog till sig händerna och gick ut ur rummet, och Jaggers tog vinkarafferna från serveringsbordet, fyllde sitt glas och lät vinet gå runt.

»Klockan halv tio mina herrar», sade han, »måste vi bryta upp. Roa er nu på bästa sätt. Jag är mycket glad över att se er här. Skål, mr Drummle.»

Om det var hans mening att egga upp Drummle genom att särskilt utmärka honom, lyckades han fullständigt. Smickrad över värdens uppmärksamhet, visade Drummle alltmera sitt vresiga förakt för oss andra på ett mer och mer förnärmande vis, tills han blev komplett odräglig. Mr Jaggers observerade honom under alla hans utvecklingsskeden med samma i ögonen fallande intresse. Hans beteende tycktes nästan tjäna som krydda åt mr Jaggers vin.

»Mina herrar», sade mr Jaggers, satte betänksamt ned sitt glas och drog fram sin guldklocka med dess