pel. Och med lilla Jane är det samma sak. Man kan inte förklara hennes önskan att bli gift annorlunda, än att hon inbillar sig hava tillbringat sin korta levnad i en atmosfär av äktenskaplig sällhet. Lille Alrick i kolt har redan gjort förberedelser för ett giftermål med en lika ung kvinna i Kew. Och jag tror vi äro engagerade allihop, med undantag av Baby.»
»Du också?»
»Jo något», sade Herbert, »men det är en hemlighet.»
»Får jag veta namnet?»
»Clara.»
»I London?»
»Jag kanske borde nämna, att hon står långt under min mors uppfattning av en respektabel samhällsställning. Hennes far hade något att göra med utrustande av passagerarefartyg. Jag tror han var någon slags proviantförvaltare.»
»Vad är han nu?»
»Han är invalid nu», svarade Herbert. »Jag har aldrig sett honom, ty han har alltid vistats i ett rum ovanför dem, där jag träffat Clara. Men jag har ofta hört honom. Han ställer till fruktansvärt oväsen — vrålar och bultar i golvet med något fasligt verktyg.»
Han såg på mig och skrattade högt samt återtog för ett ögonblick sitt livliga och glada sätt.
»Väntar du icke få se honom komma ner?» sade jag.
»Åhjo. Jag väntar varje gång att få se honom», svarade Herbert. »Jag väntar alltid få se honom komma nedramlande genom taket. Det är inte gott att veta huru länge takbjälkarna skola hålla.»
Sedan han ännu en gång skrattat hjärtligt blev han vemodig igen och berättade, att så fort han börjat skapa sig ett kapital ämnade han gifta sig med den unga da-
