det’. Jag hade framgång i allt. Du må tro jag blev känd för det. Pengarna jag fick ärva och de första årens förtjänst var det jag sände till mr Jaggers — allt var åt dig — då han först kom till dig enligt mitt brev.»
O, att han aldrig hade kommit! Att han låtit mig stanna i smedjan — långt ifrån nöjd men jämförelsevis lycklig!
»Och då, min käre gosse, var det en belöning för mig att i hemlighet veta, att jag gjorde en gentleman av dig. Kolonisternas fullblodshästar kunde virvla upp hur mycket damm som helst på mig, när jag var ute och gick på landsvägarna. Vad tror du jag sa? Ja sa till mig själv: ’Jag gör en bättre gentleman än ni nånsin kan bli.’ Då någon av dem sade till den andre: ’Han var en straffånge för några år sedan och är en simpel karl’. Vad sa jag då? Jag sa till mig själv: ’Om jag inte är en gentleman eller fått någon bildning så kan jag ändå åstadkomma en sådan. Ni allesammans äger kreatur och jord, vem av er äger en gentleman?’ På det sättet hade jag alltid i tankarna att jag helt säkert en gång skulle resa hem och hälsa på min gosse, och ge mig tillkänna för honom i hans eget land.»
Han lade sin hand på min axel. Jag ryste vid den tanken, att den handen sannolikt var besudlad med blod.»
»Det var inte lätt för mig, Pip, att lämna alltsammans därnere, och inte var det ofarligt heller för mig att komma hit. Men jag höll fast vid det, och ju svårare det var, ju mera höll jag fast vid det, ty jag hade beslutat och bestämt mig för att göra det. Och till sist gjorde jag det. Min käre gosse, jag gjorde det.»
