ru jag skulle ha känt en otrolig lättnad att slippa göra det.
Men detta tilltalade ej mr Provis (jag beslöt att kalla honom så) som förbehöll sig att först få se Herbert, och bilda sig en fördelaktig mening om honom, innan han samtyckte till att hemligheten röjdes.
»Och till och med då, min käre gosse», sade han och tog fram en liten smutsig tillknäppt bibel ur sin ficka, »ska vi först låta honom svära på denna.»
Vi beslöto vidare att han skulle kläda sig som en burgen lantbrukare, och att ban skulle kortklippa sitt hår och pudra det något. Jag gick ut för att skaffa honom vad som behövdes och sedan detta var gjort, begav jag mig till Little Britain. Mr Jaggers satt vid sin pulpet, men reste sig ögonblickligen, då han såg, att det var jag, samt ställde sig framför brasan.
»Pip», sade han, »var nu försiktig.»
»Jag skall vara det, sir», svarade jag, ty jag hade noga övertänkt, vad jag skulle säga.
»Kompromettera er inte», sade Jaggers, »och kompromettera ingen annan heller. Ni förstår — ingen. Tala inte om någonting för mig. Jag vill ingenting veta, jag är inte nyfiken.»
Naturligtvis förstod jag, att han inte visste att mannen hade kommit.
»Jag önskar endast förvissa mig om, vad jag hört är sant, mr Jaggers», sade jag. »Jag har intet hopp om, att det är osant, men jag vill åtminstone ha det bestyrkt.»
Mr Jaggers nickade.
»Men sade ni hört eller fått reda på?» frågade han med huvudet på sned och såg icke på mig utan på golvet. »Hört skulle förutsätta ett muntligt samman-
