första gången skrev till mig från Nya Syd-Wales, att han aldrig skulle kunna få mig att vika en hårsmån från det korrekta. Jag gav honom också en annan varning. Det tycktes mig som om han på något dunkelt sätt ville i ett brev låta mig förstå, att han hade någon sorts dimmig idé om att få träffa er i England. Jag svarade honom, att han inte skulle bry sig därom, att han helt visst aldrig skulle bli benådad att han var landsförvist för livstiden, att hans återvändande till detta land skulle utsätta honom för lagens strängaste straff. Jag varnade Magwitch», tillade mr Jaggers och såg skarpt på mig. »Jag skrev det till Nya Sydwales. Han följde utan tvivel mitt råd?»
»Helt säkert», sade jag.
»Jag har hört av Wemmick», fortsatte nu Jaggers och såg fortfarande skarpt på mig, »att han fått ett brev daterat i Portsmouth, från en kolonist vid namn Purwis, eller —»
»Eller Provis», framkastade jag.
»Eller Provis, ja, Pip. Kanske det är Provis. Ni är kanske säker på att det är Provis?»
»Ja», sade jag.
»Gott, ni vet alltså att det är Provis — ett brev, daterat i Portsmouth från en kolonist vid namn Provis, som ville ha reda på er adress för Magwitchs räkning.
»Wemmick sände honom per omgående den begärda upplysningen förstår jag. Troligen är det genom Provis ni fått Magwitchs — i Nya Syd-Wales — förklaring.»
»Jag fick den genom Provis», svarade jag.
»Adjö, Pip», sade mr Jaggers, och räckte fram handen. »Mycket angenämt. Då ni skriver till Magwitch — i Nya Syd-Wales — då ni meddelar er med honom
