att det är mycket viktigt för dig att få Provis ur landet. Följer du med honom?»
»Ja.»
»Vart?»
Det tycktes mig nästan detsamma vart vi foro — till Hamburg, Rotterdam, Antverpen — bara han kom ur England.
Vi gingo ut strax efter frukosten för att vidtaga förberedelser. Vi fingo reda på att ett fartyg på Hamburg skulle passa bäst och vi bestämde oss för det fartyget. Vi togo emellertid reda även på vilka andra utländska fartyg skulle lämna London samtidigt, och vi konstaterade med tillfredsställelse, att vi kände till formen och färgen på dem alla. Sedan skildes vi för några timmar, jag för att skaffa de pass, som behövdes, Herbert för att söka upp Startop. Vi lyckades utan hinder uträtta vad vi skulle, och då vi möttes igen klockan ett, var allt klart. Startop hade befunnits mer än villig att hjälpa oss.
Herbert och han skulle sköta årorna och jag styra, Vi beslöto, att Herbert icke skulle komma hem till middagen, förr än han varit vid Mill-Pond Bank denna kväll, att han ej alls skulle gå dit på tisdag kväll, att han skulle säga till Provis att komma ner till en viss landningsplats i närheten av huset på onsdagen, då han sett oss komma, men ej förr, samt att han skulle hålla sig fullt färdig redan på måndagen, och ej kommunicera med oss förrän vi togo honom ombord.
Tiden gick och äntligen var den bestämda dagen inne.
Det var en av dessa marsdagar, då solen lyser varm och vinden blåser kall, då det är sommar i solen och vinter i skuggan. Vi hade våra sjömansrockar, och jag tog en kappsäck med mig. Av alla mina världsliga
