IV.
När jag kom hem, väntade jag nästan att i köket finna en polis som skulle sitta och vänta på att taga mig. Men där fanns, märkligt nog ingen polis, stölden hade inte ens blivit upptäckt. Mrs Joe hade oerhört mycket att göra med att få huset i ordning för dagens festlighet, och Joe hade blivit tillsagd att hålla sig på kökströskeln för att inte vara i vägen för sopskyffeln — en pjes, till vilken ödet annars alltid ledde honom förr eller senare, när helst min syster höll på att sopa stugugolven.
»Och var i helsike har du varit?» var mrs Joes julhälsning, när jag och mitt goda samvete inträdde i huset.
Jag sade, att jag varit nere i byn för att höra julhymnerna.
»Jaså, jaa», anmärkte mrs Joe, »du kunde ha gjort värre saker än så.»
Och jag tyckte, att därom rådde intet tvivel.
»Det skulle ju kunna hända, att jag nångång skulle kunna få höra julhymnerna, om jag inte varit hustru till en grovsmed och själv en stackars arbetsträl, som aldrig har tid att ta av sig sitt förkläde ens», sade mrs Joe. »Jag är alldeles förtjust i julhymner, och bara därför får jag naturligtvis aldrig höra några.»
Mr Wopsle, klockaren, var bjuden till middagen hos
oss, vidare mr Hubble, hjulmakaren, och mrs Hubble,
