och med sin högra skulle han ha knäppt upp sin blus för att taga en pennkniv från sin västficka och han skulle hava spillt ditt blod och utgjutit ditt liv. Det hade inte varit någon fråga om att taga dig om hand och föda upp dig med flaska då. Inte ett dyft.»
Joe bjöd mig mera sås, men jag vågade inte ta emot det.
»Vilka bekymmer måste inte han ha berett er, mrs Gargery», sade mrs Hubble, beklagande till min syster.
»Bekymmer», utropade min syster, »bekymmer!» Och sedan började hon på med en fruktansvärd beskrivning av alla de illdåd jag hade begått, alla de sömnlösa nätter jag förorsakat, alla de höjder, som jag ramlat ned ifrån, och alla de gropar, som jag ramlat i, alla de lemlästningar jag hade förorsakat mig själv, alla de gånger hon hade önskat mig i graven och alla de gånger jag trotsigt och otacksamt hade vägrat att gå och lägga mig i den.
Men allt vad jag uthärdat hittills var ett intet emot den förskräckelse jag erfor, när den tystnad bröts, vilken följde på min systers historia, och under vilken allesammans hade tittat på mig (jag var pinsamt medveten om att det var med indignation och avsky).
»Jaha», sade mr Pumblechook, i det han åter förde samtalet tillbaka till det ämne från vilket sällskapet förirrat sig, »även som kokt är svin utmärkt, eller hur?»
»Skall det vara litet konjak, onkel?» sade min syster.
Milde himmel, det kunde alltså inte undvikas!
Han skulle känna att den var svag, han skulle säga att den var svag, och jag skulle vara förlorad. Jag höll mig hårt fast med båda händerna om bordsbenet under duken, medan jag väntade på mitt öde.
Min syster gick efter lerkruset, kom tillbaka med
