32
det och fyllde i hans glas. Ingen annan ville ha något. Den gemena karlen roade sig med att leka med sitt glas — han lyfte upp det, tittade genom det mot ljuset och satte ned det igen. Under tiden höllo mrs Joe och mr Joe på med att skyndsamt duka av bordet för att sätta fram pajen och puddingen.
Jag kunde inte taga mina ögon från Pumblechook. Under det jag alltjämt höll mig hårt fast i bordsbenet med händer och fötter, såg jag den otäcka människan lekfullt fingra på sitt glas, ta upp det, småle, kasta huvudet bakåt och dricka ur konjaken. Ögonblicket efteråt blev sällskapet mycket förvånat över att se honom hoppa högt i luften, dansa runt på ett förfärligt spasmodiskt sätt, som om han hade kikhosta samt rusa ut.
Strax därefter sågo vi honom genom fönstret, hoppande och hostande och görande så fruktansvärda grimaser som om han blivit tokig.
Jag höll fortfarande krampaktigt fast i bordet, medan mrs Joe och mr Joe sprungo ut till honom. Det var en lättnad för mig, när han kom tillbaka. I det han strängt granskade sällskapet, som om det hade gjort honom något illa, sjönk han ner på en stol med det betecknande utropet: »Tjära!»
Saken var den, att jag hade fyllt på kruset med tjärvatten. Jag visste, att hans tillstånd skulle försämras, och mina händer, som höllo nervöst om bordsbenet darrade så häftigt, att bordet hoppade som i en spiritistisk borddans.
»Tjära?» skrek min syster bestört, »hur i all världen har tjäran kommit dit?»
Men onkel Pumblechook, som var en pamp i detta hus, ville inte höra talas om saken vidare, utan avvärjde det överlägset genom att begära varmt vatten och
