»Alltid goda vänner, ä vi inte, Pip? Gråt inte, gamle gosse!»
Efter detta lilla avbrott fortsatte Joe:
»Så ä dä, Pip, och nu ä vi där. Ser du, om du tar hand om min undervisning, Pip, och ja kan säja dej på förhand att ja ä förskräckligt lat, alldeles förskräckligt lat, så bör inte mrs Joe ha reda på de. De måste göras så att säja i smyg, å varför, de ska ja säja dej, Pip: din syster ä född till å styra å hon skulle inte bli vidare förtjust över å få en lärd karl i sitt hus; hon skulle vara rädd för att en lärd karl skulle komma å opponera sej. Varför opponerar ja mej inte», sade han och rev sig i skägget, »varför, jo därför, att din syster ä född till å styra å de ä inte jag. Å dessutom, Pip, å de säjer jag på allvar, förstår du, tänker ja på min stackars mor och kvinnor som släpa och slava och bli fördärvade å aldrig får nå’n ro i hela sitt liv, å därför ä ja så fasligt rädd å behandla ett fruntimmer illa, å jag vill hellre att dä ska gå lite galet på dä andra sättet å att jag ska bli lite illa behandlad. Jag önskar, att de va bara jag, Pip, å att dä inte fanns någon sån där Rappe för dej, gamle gosse. Och jag önskar ja hade kunnat ta de på mej alltsammans. Men nu ä de som de ä, Pip, å ja hoppas du överser mä bristerna. Hur som helst», sade Joe och reste sig för att fylla på elden, »så ä klockan åtta nu, å hon har ännu inte kommit hem. Jag hoppas att onkel Pumblechooks märr inte måtte ha halkat å brutit benen av sig på isen.»
Mrs Joe följde ibland med onkel Pumblechook på marknadsdagarna för att hjälpa honom med inköpet av åtskilliga hushållsförnödenheter, som erfordrade en kvinnas omdöme, ty onkel Pumblechook var ungkarl och hade inget förtroende för sin tjänsteflicka. Det var mark-
