milla, »än att foga sig och gå. Det är i alla fall någonting att, om också för ett kort ögonblick, ha fått se föremålet för sina känslor och tankar; det skall bli mig ett vemodigt minne under nattens tysta timmar. Jag önskar att Matthew kunde ha den tillfedsställelsen, men han struntar i det. Jag har beslutat mig för att inte exponera mina ädlaste känslor, men det är verkligen hårt att höra, att man vill kalasa på sina släktingar — precis som om man vore ett odjur — och att bli utkörd också. En sådan idé!»
Då mr Camilla sökte lugna mrs Camilla, tryckte denna sina händer mot sin böljande barm och utvecklade en så kraftig gestikulering, att jag trodde att hon när som helst skulle svimma och kvävas. Hon leddes ut av mr Camilla, hela tiden kyssande på hand åt miss Havisham.
Sarah Pocket och Georgiana tävlade om, vem som skulle stanna längst, men Sarah var för slug för att låta sig överrumplas och trippade runt Georgiana med en sådan utstuderad skicklighet, att denna måste ge tappt. Sarah Pocket gick alltså sist och fick tillfälle att med ett överseende leende i sitt valnötsbruna ansikte kasta fram ett älskligt: »Gud välsigne er, kära miss Havisham!»
Estella lyste dem ner, och miss Havisham vandrade alltjämt med handen på min axel, men saktade alltmera farten. Till slut stannade hon framför brasan och sade:
»Det är min födelsedag i dag, Pip.»
Jag ämnade just önska henne många lyckliga födelsedagar till, då hon varnande lyfte sin käpp.
»Jag tål inte höra talas om det. Jag tål inte att de
