Sida:Madame Bovary (sv).djvu/190

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Då han kom hem mitt i natten vågade han ej väcka henne. Nattlampan bildade en rund dallrande vit fläck i taket, och vaggan med sina tillslutna gardiner liknade ett litet vitt tält bredvid sängen. Charles betraktade dem. Han tyckte sig höra barnets lätta andedräkt. Nu skulle hon snart bli stor och göra snabba framsteg i utveckling. Han tyckte sig redan se henne, huru hon i skymningen kom hem från skolan helt strålande glad, med sin korg på armen och med bläckfläckar på koftan; sedan skulle de bli tvungna att sätta henne i pension, det blev dyrt; huru skulle han ha råd med det? Han tänkte på att arrendera en liten bondgård i närheten, där han skulle se till lantbruket själv om morgnarna, då han for omkring på sina sjukbesök. Han skulle lägga av behållningen därav och sätta in den på sparbanken; sedan skulle han köpa aktier i något företag. För övrigt skulle nog hans praktik ökas, det tog han för alldeles givet, ty han ville att Berthe skulle få en god uppfostran, skaffa sig talanger, lära sig att spela piano. Ah, vad hon skulle bli vacker längre fram i tiden, då hon fyllt femton år och blivit lik sin mor. Hon skulle om sommaren vara klädd i en stor halmhatt, alldeles som hon; man skulle på avstånd taga dem för två systrar. Han föreställde sig henne sitta om kvällarna tillsammans med sina föräldrar och arbeta vid lampan; hon skulle brodera tofflor åt honom, gå i hushållet, fylla hela huset med sin glättighet. Slutligen skulle de skaffa henne en bra man med ett inbringande yrke; han skulle göra henne lycklig, och detta skulle räcka ständigt.

Emma sov ej, hon låtsades endast göra det, och under det han somnade bredvid henne vaknade hon till helt andra drömmar.

Under de sista åtta dagarna hade hon tyckt sig dragas av fyra hästar till ett nytt land, varifrån de aldrig skulle återvända. De rullade oupphörligt framåt, med armarna om varandras liv, utan att växla ett ord. Ofta varseblevo de plötsligt från en höjd någon praktfull stad med domer, broar, skepp, skogar av citronträd och kyrkor av vit marmor, i vilkas spetsiga torn fåglarna byggde bon. På


184