Denna bländande syn föreföll henne vara det skönaste som någon kan drömma; hon försökte att ånyo väcka den underbara känsla den framkallat. Hennes hjärta, som stelnat i högmod, böjde sig äntligen i kristlig ödmjukhet, och njutande av att vara svag kände Emma huru hennes egenvilja allt mera nedslogs och lämnade nåden tillfälle att fritt strömma in. Det fanns alltså i stället för lyckan en ännu större salighet, en annan kärlek, som var högre än alla arter av kärlek, utan avbrott och utan slut och som skulle tillväxa i evighet! Hon fick en aning om ett tillstånd av överjordisk renhet, varefter hon längtade. Hon ville bli ett helgon. Hon köpte radband, hon bar amuletter, hon önskade ha bredvid sin säng ett relikskrin, inlagt med smaragder, som hon kunde få kyssa varje kväll.
Kyrkoherden förvånade sig över Emmas sinnesstämning, ehuru han ansåg att hennes religion genom sin överspändhet ej var långt ifrån att kunna kallas irreligiös. Men som han ej var mycket hemmastadd i sådana saker så snart de överskredo en viss gräns, skrev han till herr Boulard, hans högvördighet biskopens bokhandlare, och bad honom skicka »någonting, som kan vara bra för ett fruntimmer som är i väckelsens tillstånd». Likgiltigt, som om han expedierat järnkramvaror till negrerna, packade bokhandlaren in huller om buller alla uppbyggelseskrifter, som då hade den mesta avsättningen. Det var små handböcker uppställda i frågor och svar, broschyrer i kärv ton och ett slags romaner med skära pärmar och skrivna i sliskig stil av sentimentala seminarister eller omvända blåstrumpor. Det var: »Tänk dig för!» »Världsmannen vid den heliga jungfruns fötter!» av herr de… riddare av flera ordnar — »Voltaires villfarelser, till ungdomens bruk» o. s. v.
Fru Bovary var ännu ej tillräckligt klar i huvudet för att på allvar sysselsätta sig med någonting. För övrigt läste hon dessa böcker alldeles för brådstörtat. Hon förargade sig över alla kultens föreskrifter; hon ogillade de polemiska skrifternas övermod och envishet att förfölja personer som hon ej kände till, och de religiöst romantiska berättelserna föreföllo henne vara skrivna med en sådan okunnighet om världen, att de småningom avlägsnade
