kunde undvaras på apoteket, skulle jag själv följa med er. Men skynda er! Lagardy ger bara en enda representation; han är engagerad i England för ett storartat honorarium. Det lär vara tusan till karl! Han strör ut guld med fulla händer. Han för med sig tre älskarinnor och en kock! Alla stora artister leva överdådigt; de måste föra ett tygellöst liv som hetsar upp deras fantasi. Men de dö på fattighuset, emedan de aldrig i sin ungdom varit nog förståndiga att göra besparingar. Ja, jag önskar er god aptit; vi träffas i morgon!
Tanken på detta spektakel slog snart rot i Bovarys hjärna, ty han meddelade den genast till sin hustru, som i början vägrade och skyllde på trötthet samt det besvär och den kostnad det skulle förorsaka; men ovanligt nog gav Charles ej efter, så hälsosam ansåg han att denna förströelse skulle bliva för henne. Han såg intet hinder; hans mor hade helt oförmodat skickat dem 300 francs, de löpande skulderna voro ej särdeles stora, och reverserna, som han hade att betala till herr Lheureux, förföllo ej ännu på så länge, att på dem behövde han icke tänka. Charles inbillade sig för övrigt att det endast var av finkänslighet som hon vägrade, och därför envisades han ännu mera. Slutligen lät hon dock övertala sig av hans enträgenhet. Och klockan 8 följande morgon stego de upp i »Svalan».
Apotekaren, som ej av någonting kvarhölls i Yonville, men likväl ansåg sig alldeles tvungen att stanna där, suckade då han såg deras avfärd.
— Ja, lycklig resa! sade han till dem, ni lyckliga dödliga!
Sedan vände han sig till Emma, som bar en blå sidenklänning med fyra veckade kappor på, och sade:
— Ni är vacker som en dag! Ni kommer att göra furor i Rouen.
Diligensen stannade vid hotellet Röda Korset. Det var ett av dessa värdshus, sådana de alltid finnas i landsortsstäderna, med ett stort stall och små sovrum, varifrån man ser ut på gården, där hönsen plocka upp havre under reseexpediternas smutsiga vagnar; gamla hederliga trähus
