som slingrade sig fram över slätten längs gångstigen mellan de gröna sädesfälten, glesnade så småningom och fördelade sig i olika grupper, som ibland saktade farten för att prata. I spetsen gick spelmannen med sin av fladdrande bandrosetter prydda fiol, därefter kom brudparet, så släktingarna och de övriga gästerna utan all rangordning. Barnen kommo sist; de roade sig med att plocka konvolvler vid åkerrenarna eller leka hök och duva. Emmas klänning släpade bak; då och då stannade hon för att draga den åt sig och helt försiktigt med sina handskbeklädda fingrar plocka bort snärjgräs och kardborrar, som fastnat vid fållen. Under tiden stod Charles helt tafatt och väntade att hon skulle bli färdig. Herr Rouault med ny hatt och frackärmar, som räckte ända ned till naglarna, gick arm i arm med fru Bovary den äldre. Vad herr Bovary den äldre beträffar, hyste han ett grundligt förakt för hela sällskapet; han var klädd i en frack med en knapprad, nästan av militäriskt snitt, och hade sällat sig till en ung ljushårig bondflicka som han sade en mängd grova artigheter. Hon rodnade och neg och visste ej vad hon skulle svara. De övriga bröllopsgästerna talade om sitt lantbruk eller spelade varandra allehanda puts bakom ryggen, för att stämningen redan från början skulle bli glad. Och under allt detta hördes fiolens gnisslande på allt längre och längre avstånd. När spelmannen märkte, att den övriga skaran var långt efter, stannade han för att hämta andan, smorde stråken med konfonium för att den skulle gnissla bättre och fortsatte därefter marschen, allt under det han höjde och sänkte fiolen i takt. Denna musik skrämde småfåglarna på flykten redan från långt håll.
För att få rum med matbordet hade man måst utrymma vagnslidret. Där var nu framdukat: fyra fat oxhare, sex hönsfrikasséer, dillkött, tre fårbogar och i mitten en stekt spädgris, omgiven av fyra fat med köttkorv och grönsaker. I hörnen stodo brännvinskaraffinerna. De uppdragna ciderbuteljerna skummade och fräste och alla glas voro på förhand fyllda med vin ända till brädden. Dessutom fanns där skålar med citronkräm, på vars
