litet av Bartolomeinatten och Napoleons plym, men minnet av de målade tallrikar, som förhärligade Ludvig XIV, framstod klart och tydligt.
I de romanser, hon sjöng i musikrummet, var det alltjämt fråga om små änglar med gyllne vingar, madonnor, laguner och gondoliärer, beskedliga kompositioner, som tvärt igenom den enfaldiga stilen och den barocka musiken läto henne uppfånga en skymt av känslornas förtrollande värld. Några av hennes kamrater förde med sig till klostret de diktsamlingar och poetiska album, de fått till julklapp. De hade mycket besvär med att gömma undan dem; de lästes i sovrummet. Emma vände de eleganta banden av och an och betraktade med bländade blickar namnen på författarna — vanligen grevar eller vicomter — som undertecknat dessa dikter.
Hon skälvde av förtjusning, när hon blåste upp gravyrernas skyddande silkespapper, som vek upp sig till hälften och sakta gled ned över sidan. Hon såg bakom en balkongs balustrad en ung man i kort kappa, som tryckte mot sitt bröst en ung flicka i vit klänning med en allmoseväska hängande i bältet, eller också var det namnlösa porträtt av ljuslockiga engelska ladies, som under sin runda halmhatt betraktade en med sina stora, klara ögon. Andra halvlågo i vagnar, som rullade mitt igenom en park, medan en vinthund dansade framför hästarna, som kördes av två grooms i vita benkläder. Andra lågo drömmande på en soffa med ett uppbrutet brev i handen och betraktade månen genom det öppna fönstret. Unga, naiva flickor kysste en turturduva genom gallret på en bur i götisk stil eller plockade leende och med huvudet på sned bladen av en prästkrage. Där fanns också överflöd på sultaner, smäktande i bajadärernas armar, giaourer, turkiska sablar, grekiska mössor, idealiserade landskap där palmen växer bredvid granen, med tigrar till höger och ett lejon till vänster, tartariska minareter i bakgrunden och romerska ruiner längst ned på tavlan, alltsammans inneslutet som i en ram av en väl putsad urskog och upplyst av en lodrät solstråle, som dallrar på vattenytan, där en och annan svan simmar.
