— Du röker således? frågade hon.
— Ibland, då tillfälle erbjudes.
Han stoppade sitt fynd i fickan och smällde på sitt ök.
Då de kommo hem, var middagen ej färdig. Frun blev ond. Nastasie svarade näsvist.
— Gå din väg! sade Emma. Det är för mycket oförskämt, jag kör bort dig.
Middagen utgjordes av löksoppa och kokt kalvkött med krasse. Charles satte sig mitt emot Emma, gnuggade händerna och sade med förtjust min:
— Yad det är skönt att vara hemma hos sig igen!
Man hörde Nastasie gråta. Han tyckte om den stackars flickan. Hon hade fordom hållit honom sällskap under många ensliga kvällar, medan han var änkling. Hon var hans första klient, hans äldsta bekantskap i trakten.
— Har du visat bort henne på allvar? sade han slutligen.
— Ja. Vem kan hindra mig från det? svarade hon.
Sedan värmde de sig i köket, medan det bäddades. Charles började röka. Då han rökte körde han fram läpparna, spottade varje minut och drog tillbaka huvudet vid varje bloss han drog.
— Du blir sjuk, sade hon föraktfullt.
Han lade bort sin cigarr, skyndade ut till pumpen och störtade i sig ett glas kallt vatten. Emma tog cigarrfodralet och kastade det hastigt längst in i skåpet.
Å, vad den följande dagen var lång! Hon promene- rade i sin lilla trädgård, gick av och an i samma alléer, stannade framför rabatterna, framför spaljéen, betraktade förvånad alla dessa saker, som hon kände så väl till. Vad balen redan tycktes henne fjärran! Vad var det då som gjorde, att så lång tid tycktes ha förflutit mellan morgonen i förrgår och kvällen i dag? Hennes resa till Vaubyessard hade åstadkommit ett gapande hål i hennes liv, likt dessa stora rämnor, som ett oväder ibland på en enda natt urholkar i bergen. Hon fann sig emellertid i sitt öde; hon inlåste andäktigt i sin byrå sin vackra toalett, ja ända till sina sidenskor, vilkas sulor gulnat på salongsgolvets hala vax. Hennes hjärta liknade dem: vid
