Sida:Madame Bovary (sv).djvu/67

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Hon lät nu hushållet gå vind för våg, och då fru Bovary d. ä. kom för att tillbringa en del av fastlagen i Tostes, förvånade hon sig mycket över denna förändring. Emma, som förr var så fin och noga i sina vanor, klädde sig nu ibland icke på hela dagen, begagnade gråa bomullsstrumpor och brände talgljus. Hon påstod att de måste spara, emedan de ej voro rika, och tillade, att hon var mycket nöjd och lycklig och att hon trivdes mycket väl i Tostes, allt detta för ätt göra svärmodern svarslös. För övrigt tycktes Emma ej ha lust att följa hennes råd; en gång, då fru Bovary påstod, att husbondfolket bör se till, att deras tjänstfolk går i kyrkan, hade hon svarat med en så vass blick och ett så iskallt leende att den beskedliga frun aldrig gjorde om det.

Emma hade blivit kinkig och nyckfull. Hon sade till om särskilda rätter för sin räkning, dem hon sedan ej rörde, den ena dagen förtärde hon endast mjölk, den andra drack hon te, minst ett dussin koppar. Ofta envisades hon att ej vilja gå ut, men sedan påstod hon sig vara färdig att kvävas, öppnade fönstren och klädde sig i tunna klänningar. Då hon hade överöst sin piga med bannor, gav hon henne presenter eller lät henne gå och hälsa på grannarna. Ibland gav hon de fattiga alla pengar hon hade i sin börs, ehuru hon egentligen ej var ömsint eller lättrörd, liksom de flesta från bondfolk härstammande personer, vilkas hjärta ofta är lika hårt som deras förfäders valkiga nävar.

Mot slutet av februari kom gubben Rouault och lämnade sin måg, till minne av sitt tillfrisknande, en präktig kalkon, och han stannade tre dagar i Tostes. Som Charles måste vara hos sina sjuka, höll Emma honom sällskap. Han rökte i sängkammaren, spottade på spiselgallret, talade om jordbruk, kalvar, kor, höns och kommunalfrågor, så att då han rest, stängde hon dörren efter honom med en känsla av lättnad som överraskade henne själv. För övrigt dolde hon icke längre sitt förakt för allt och alla och hon tog sig ibland för att uttala besynnerliga åsikter, klandrade vad andra gillade och gillade förvända eller


61