138
träffa henne, i det han låtsades vara okunnig om det, som hänt. Men de voro så långt ifrån att anklaga vare sig honom eller mig, att de tvärtom skyndade att berätta tilldragelsen för honom såsom en märklig nyhet, och de förundrade sig över att en så vacker flicka som Manon kunnat taga sig till att rymma med en vaktknekt. Han hade nöjt sig med att helt lugnt svara, att detta ingalunda förvånade honom, eftersom man väl kan vara i stånd till vad som helst för friheten.
Han omtalade vidare, att han därifrån begivit sig till Lescauts bostad i förhoppning att finna mig där med min förtjusande älskarinna, men värden i huset, som var vagnmakare, hade försäkrat att han varken sett henne eller mig och tillagt, att detta inte var underligt, enär vi säkerligen hört att Lescaut blivit mördad. Varpå han icke hade vägrat att redogöra för vad han visste om orsaken till och omständigheterna vid detta mord.
Omkring två timmar förut hade en livdrabant, som var kamrat till Lescaut, kommit på besök till denne och föreslagit ett spelparti. Lescaut hade vunnit så raskt, att den andre på en timme blev länsad på hundra écuer, det vill säga alla pengar han ägde.
Den olycklige, som såg sig utblottad, hade då bett att få låna hälften av den summa, han förlorat, och till följd av någon oenighet, som härav uppstod, hade de råkat i ett särdeles häftigt gräl. Lescaut hade vägrat att gå ut och avgöra saken med värjan,
