MANON LESCAUT
ANDRA DELEN.
TOLFTE KAPITLET.
Min närvaro och herr de T:s artighetsbevis skingrade den sista återstoden av Manons bedrövelse.
— Låt oss glömma våra utståndna fasor, mitt hjärtas skatt, sade jag till henne, då vi anlände, och börja leva på nytt, lyckligare än någonsin. När allt kommer omkring är Amor en god husbonde, och Fortuna kan väl inte bereda oss några kval, som äro större än de fröjder, vi få njuta.
Vår supé blev en sannskyldig festmåltid. Jag var mera stolt och förnöjd med min Manon och mina hundra pistoler än den rikaste förpaktare i Paris med sina hopade skatter. Man bör räkna sin förmögenhet efter de medel man äger att tillfredsställa sina önskningar, och jag hade nu icke en enda sådan ouppfylld.
Till och med framtiden vållade mig föga bryderi. Jag var nästan säker på, att min far icke skulle
