väntade mig väl, om jag var i stånd att så lätt öppna mitt hjärta för svartsjukan?
Jag återvände dagen därpå till Paris utan att ha uppgjort någon annan plan än den att påskynda tillväxten av min förmögenhet genom att spela högre, emedan jag på så sätt skulle sätta oss i stånd att lämna Chaillot vid första anledning till farhågor.
Den kvällen erfor jag intet, som kunde störa min sömn. Främlingen hade åter visat sig i Boulogneskogen, närmat sig min förtrogne och för denne utbrett sig om sin kärlek, men i ordalag som ej läto förmoda något samförstånd med Manon.
Han hade frågat efter en mängd detaljer och slutligen försökt att genom frestande löften och förespeglingar vinna min betjänt för sina syften. Han hade dessutom framtagit ett brev, som han hade i beredskap, och förgäves erbjudit denne några louisdorer, om han överlämnade det åt sin matmor.
Två dagar förgingo utan ytterligare händelser. Den tredje vart mera ovädersfylld. När jag tämligen sent kom hem från staden, fick jag veta, att Manon under sin promenad ett ögonblick avlägsnat sig från sina väninnor och att främlingen, som följt efter henne på nära håll, vid ett tecken av henne närmat sig, varpå hon räckt honom ett brev, som han mottog med synbar hänförelse. Han hade endast hunnit uttrycka denna genom att förälskat kyssa de skrivna raderna, ty hon hade genast skyndat därifrån. Men hela återstoden av dagen hade hon ådagalagt en ovanlig munterhet, och detta goda lynne
