låtit tillställa henne genom den kusk, som körde för henne och hennes väninnor. Han lovade henne däri på andra sidan Alperna en lysande ställning och en evig dyrkan. Hon hade föresatt sig att vid hemkomsten meddela mig detta äventyr, men så föll det henne in, att vi kunde få ut något roligt därur, och hon hade icke kunnat avstå från detta infall.
Hon hade sålunda i en artig svarsskrivelse givit den italienske prinsen tillstånd att besöka henne och gjort sig ett ytterligare nöje av att indraga mig i sitt påhitt utan att hos mig väcka den ringaste misstanke om det som hon hade i sinnet.
Jag yttrade icke ett ord om de upplysningar, som jag erhållit från annat håll, och den triumferande kärlekens berusning kom mig att giva mitt bifall till allt.
I hela mitt liv har jag lagt märke till, att Försynen alltid valt den stund, då min sällhet syntes som säkrast betryggad, till att hemsöka mig med sina svåraste slag. Jag ansåg mig så lycklig med herr de T:s vänskap och Manons ömhet, att ingen skulle kunnat få mig att tro på en ny olyckas närhet. Och likväl väntade mig en så ödesdiger sådan, att den bragte mig i den belägenhet, vari ni såg mig i Passy, och steg för steg i sådana ytterligheter, att ni knappast skola tro min sannfärdiga berättelse därom.
