158
genom hans börs. Jag vill höra på honom, mottaga hans gåvor och så dra honom vid näsan.
— Det är ett ganska knepigt påhitt, svarade jag, men du betänker inte, mitt stackars barn, att det där är samma väg, som förde oss till fängelset.
Jag föreställde henne förgäves den fara, som var förenad med detta tilltag, hon försäkrade, att det blott gällde att sköta sina kort väl och bemötte alla mina invändningar. Visa mig en älskare, som inte blint går in på en dyrkad varelses alla nycker, och jag skall tillstå, att jag handlade orätt, då jag så lätt gav vika. Det blev beslutat, att vi skulle lura G. M., men en sällsam skickelse fogade det så, att jag i stället blev lurad av honom.
Fram emot klockan elva sågo vi hans vagn anlända. Han ursäktade sig i de mest välvalda ordalag för att han tog sig friheten komma och äta middag hos oss.
Det överraskade honom icke att hos oss träffa herr de T., vilken dagen förut lovat komma ut och som föregivit några affärer för att slippa fara med samma vagn.
Ehuru det icke var en ibland oss, som icke bar svek i hjärtat, satte vi oss till bords med alla yttre tecken till förtroende och vänskap. G. M. fann lätt nog tillfälle att yppa sina känslor för Manon. Jag torde icke ha varit honom till besvär, ty jag avlägsnade mig med avsikt på några minuter.
Vid min återkomst kunde jag se, att han icke tyckt sig röna något hårdare motstånd, ty han var
