vid det bästa humör i världen. Jag låtsades en lika glad sinnesstämning, han skrattade inom sig åt min enfald och jag åt hans. Hela eftermiddagen spelade vi en särdeles underhållande komedi för varandra.
Innan han for, lämnade jag honom ytterligare tillfälle till ett litet enskilt samtal med Manon, varför han hade alla skäl att lyckönska sig lika mycket till min beskedlighet som till den goda förplägningen.
FJORTONDE KAPITLET.
Så snart G. M. stigit upp i vagnen tillsammans med herr de T., ilade Manon emot mig med utbredda armar och omfamnade mig skrattande. Hon upprepade för mig hans yttranden och anbud ord för ord.
Han tillbad henne, han ville med henne dela den inkomst på fyrtiotusen livres han redan åtnjöt, utan att räkna det, som han väntade sig efter sin fars frånfälle. Hon skulle härska över hans hjärta och hans förmögenhet, och till underpant på dessa löften ville han skänka henne en täckvagn, ett litet möblerat hus, en kammarjungfru, tre betjänter och en kock.
