172
att ni förlorat alla era kontanter på spel och haft den oturen att spela bort åtskilligt mer på ert hedersord. Han behöver då tid att anskaffa pengarna och jag får tid att utföra min plan.
Herr de T. följde detta förslag till punkt och pricka. Jag lämnade honom på en källare, där han ofördröjligen skrev sitt brev, och gick att ställa mig på post några steg ifrån Manons hus.
Jag såg budet anlända och G. M. en liten stund därefter avlägsna sig till fots, åtföljd av en betjänt. Så snart han hunnit in på en annan gata, gick jag fram till min trolösas port och klappade därpå, oaktat all min vrede med något av den vördnad man hyser för ett tempel.
Lyckligtvis var det Marcel, som kom och öppnade. Jag tecknade åt honom att vara tyst, och ehuru jag ingenting hade att frukta av de andra tjänarna, frågade jag med låg röst, om han kunde föra mig till det rum, där Manon befann sig, utan att jag blev sedd. Han svarade, att detta lätt nog gick för sig, om vi utan buller stege uppför stora trappan.
— Låt oss då skynda oss upp, sade jag, och försök sedan hindra att någon kommer, så länge jag är där.
Jag lyckades utan hinder intränga i Manons rum.
