Hoppa till innehållet

Sida:Manon Lescaut 1944.djvu/28

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

24

skulle jag ha varit lycklig i hela mitt liv, om Manon förblivit mig trogen.

Ju mer jag lärde känna henne, desto fler älskvärda egenskaper upptäckte jag hos henne. Hennes livliga sinne, hennes hjärta, hennes ljuvhet och skönhet bildade en så förtrollande boja, att jag skulle ha satt hela min lycka i att aldrig slippa loss ur den.

Förskräckliga omstörtning! Det som orsakar min förtvivlan skulle kunnat skapa min sällhet! Jag har blivit den olyckligaste bland människor just genom denna trofasthet, av vilken jag hade rätt att vänta mig den ljuvaste lott och den fullkomligaste kärlekslön.

Vi hyrde en möblerad lägenhet i Paris. Det var vid V …gatan, och till min olycka bredvid det hus, där herr de B… en känd generalförpaktare, bodde.

Tre veckor förgingo, under vilka jag var så helt uppfylld av min passion, att jag föga tänkte på min familj och på den oro min far måste känna över min frånvaro. Då emellertid mitt levnadsätt icke hade någon anstrykning av liderlighet, och Manon likaledes uppförde sig mycket ordentligt, bidrog det lugn vari vi levde till att småningom påminna mig om min plikt.

Jag beslöt, att om möjligt försona mig med min far. Min käresta var så älsklig, att jag icke betvivlade, att hon skulle behaga honom, om jag kunde finna någon utväg att låta honom lära känna hennes förtjänster, kort sagt, jag hoppades av honom kunna erhålla tillstånd att gifta mig med henne,