26
eller femton pistoler kvar, uttalade jag min förundran över denna uppenbara ökning i vårt välstånd. Hon bad mig skrattande att vara utan bekymmer.
— Har jag inte lovat dig, sade hon, att jag skulle skaffa tillgångar!
Jag älskade henne alltför trohjärtat för att häri finna någon anledning till oro.
En dag, då jag hade gått ut efter middagen och underrättat henne om, att jag ämnade stanna ute längre än vanligt, vart jag vid min hemkomst förundrad över att man lät mig vänta ett par tre minuter vid dörren. Vi hade ingen annan betjäning än en liten tjänstflicka, som var ungefär vid vår ålder. Då hon kom och öppnade, frågade jag, varför hon dröjt så länge. Hon svarade med förlägen uppsyn, att hon icke hade hört mig knacka. Jag hade blott knackat en gång, därför sade jag:
— Men om du inte har hört mig, varför kom du då och öppnade?
Denna fråga förbryllade henne så svårt, att hon, då hon ej ägde sinnesnärvaro nog att besvara den, brast i gråt och bedyrade, att det inte var hennes fel utan att frun förbjudit henne att öppna dörren, innan herr de B. avlägsnat sig genom den andra trappuppgången, som gränsade intill sängkammaren.
Jag blev härav så förvirrad, att jag icke hade styrka att träda in i bostaden. Jag tog mitt parti att gå ned igen, föregav ett ärende och befallde flickan att säga sin matmor, att jag skulle komma igen om
