Hoppa till innehållet

Sida:Manon Lescaut 1944.djvu/66

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

62

köns lagar, om också blott för den mans skull, som var henne kärast.

Jag insåg nu, att vi ända tills nu blivit förda bakom ljuset. Oaktat den harm, hans yttrande väckte hos mig, betvingade jag mig, emedan jag behövde honom, och svarade leende, att hans råd innebar en sista utväg, som borde uppskjutas till det yttersta, och bad honom att visa mig någon annan möjlighet.

Han föreslog mig då att begagna mig av min ungdom och det fördelaktgia utseende, varmed naturen begåvat mig, till att ingå en förbindelse med någon äldre och frikostig dam. Jag tilltalades lika litet av denna plan, som skulle ha gjort mig otrogen Manon.

Jag begynte tala om spel såsom det lättaste och för min ställning mest passande medlet, varpå han svarade, att detta verkligen vore en utväg, men att den saken tarvade en närmare utredning. Att kasta sig in i spelet utan vidare med endast de vanliga utsikterna skulle vara rätta sättet att fullborda min ruin, att på egen hand och utan allt bistånd försöka de små finter, med vilka en förslagen man kan hjälpa upp sin tur, skulle vara alltför riskabelt. Det fanns emellertid en tredje väg, nämligen sammanslutningens… men min ungdom ingav honom fruktan, att hans förbundsbröder skulle anse mig ännu sakna de erforderliga kunskaperna. Han lovade likväl att lägga ett gott ord för mig hos dem och (något som jag icke väntat mig av honom) erbjöd sig att låna mig litet pengar, om jag så behövde.