80
— Besitta, vad ni är het, svarade han. — Det är just fördenskull jag kommer. Jag har en god underrättelse att giva er, som ni inte anar och för vilken ni kanske ska erkänna er stå i någon förbindelse till mig.
Jag uppmanade honom att skyndsamt förklara sig närmare. Han berättade mig då, att Manon, som ej förmådde uthärda fruktan för nöden och i synnerhet tanken på en därav orsakad ändring av vårt levnadssätt, hade bett honom göra henne bekant med herr de G. M., vilken ansågs vara en frikostig man. Han aktade sig noga för att säga, att rådet utgått från honom, och att han banat vägen, innan han bortfört henne.
— Jag ledsagade henne dit i morse, fortfor han, och den hedersmannen blev så intagen i henne, att han genast inbjöd henne att komma och hålla honom sällskap på hans lantställe, varest han ämnade tillbringa några dagar. Jag insåg med detsamma hur fördelaktigt detta skulle kunna bli för er och lät honom på ett fintligt sätt förstå, att Manon lidit stora förluster, och jag uppeggade till den grad hans frikostiga sinne, att han började med att förära henne tvåhundra pistoler. Jag sade honom att detta visserligen var hederligt och tillräckligt för stunden, men att framtiden skulle medföra stora behov för min syster, hon hade nämligen åtagit sig omsorgen för en ung bror, som fallit på vår lott efter våra föräldrars död, och om han ansåg henne värd sin aktning, skulle han säkert inte låta henne lida ge-
