Hoppa till innehållet

Sida:Manon Lescaut 1944.djvu/89

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
85

liv, som du vill att jag skall föra i detta hus? Låt oss lämna min börd och min heder åsido… så svaga grunder kunna inte upptaga tävlan med en kärlek sådan som min, men förstår du inte, hur själva denna kärlek kvider över att se sig så illa iönad eller rättare så grymt behandlad av en otacksam och hjärtlös käresta?

Hon avbröt mig vid dessa ord.

— Håll upp, min chevalier, sade hon, det är gagnlöst att plåga mig med förebråelser, som genomborra mitt hjärta, då de komma från dig. Jag ser vad det är, som sårar dig. Jag hade hoppats, att du skulle bifalla den plan jag uppgjort för att söka återvinna vår förmögenhet, och det var för att skona din ömtålighet som jag började utföra den utan din delaktighet… men jag avstår därifrån eftersom du inte gillar den.

Hon tillade, att hon endast begärde en smula efterlåtenhet av mig för återstoden av dagen. Hon hade redan erhållit tvåhundra pistoler av sin gamle beundrare, och han hade lovat att på kvällen medtaga till henne ett vackert pärlhalsband samt några andra smycken, ävensom hälften av det årsunderhåll han utlovat henne.

— Låt mig blott få tid att mottaga hans gåvor, sade hon. — Jag svär dig, att han inte skall kunna skryta med sin erövring, ty hittills har jag bett honom vänta tills vi kommit till staden. Det är sant, att han mer än tusen gånger kysst mina händer, det är inte mer än rätt, att han betalar för detta nöje,