Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Och Maria känner sig själf som i en dröm, ser sig förvånadt leende omkring och säger, att hon icke kan fatta, hur hon slapp lös från balen och friaren; vet blott, att hon fick mitt bref, och att hon måste bort....
Men när vagnen åter har bortfört Maria, öppnar jag fönstret og inandas den kyliga nattluften. Alla stjärnor äro tända på den höga himmelen. Och i kungligt öfvermod ler jag upp mot den himmelska balsalen: Om Maria dansade bland änglarna, jag tvang henne dock ned på mitt bud.
