Sida:Maria - en bok om kärlek.djvu/116

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
118

Han hängde efter en flicka, som icke älskade honom. Men hon kanske ljög för honom? Hvilken annan känner de ord, som fallit mellan dessa två? Inte jag. Men jag vet, att hvarje förälskad man kan skilja ljugna kärleksord från sanna, lika lätt som en diamanthandlare äkta stenar från falska. Kärleken väger med finare vigter än någon vågskål. Den väger icke fel på en bokstaf, icke på ett uns.

Marias friare visste, att hon icke älskade honom, lika visst som att han älskade henne, I alla fall lät han henne icke gå. Han ville nöja sig med smulorna från hennes hjärtas bord.

Men den man, som »nöjer sig«, är ingen man. Maria är helt säkert den mest tillbedjansvärda bland kvinnor, och jag älskar henne. Men visste jag, att hon kände eller drömde om någon högre lycka än att vara min, så ville jag icke äga henne. Och häller bet jag af mig min tunga, än jag tiggde henne om kärlek. Man samlar bröd i tiggarpåsar,