Sida:Maria - en bok om kärlek.djvu/118

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


XLVIII.

Jag låter dessa dagar glida förbi i mitt minne, och jag ser dem som ett oafbrutet segertåg.

Jag sitter i min befästade borg, som en örn i sitt höga näste. Men kampens spänning och hetsande tummel locka mig ut. Jag drager till främmande kuster, jag gör strandhugg och härjar fiendens städer. Jag vänder åter med snäckan fyldt med härligt byte, och festens fackla tändes i min stolta borg.

Eja, så munter en dans. En kamp utan fruktan för nederlag, en fest utan tanke på den dag, som kommer.

Man säger, att de gamla vikingarna funno