Sida:Maria - en bok om kärlek.djvu/130

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


LII.

Jag känner mig bedröfvad på pulsen. Hvad fattas mig? Hvilka främmande vätskor hafva blandat sig i mitt blod och gjort det sjukt? Det bränner eld i mina ådror, i mitt hufvud ilar febern. En evig ångest följer mig. Om dagen förlamar den all min kraft, så att jag under timmar kan sitta slö och stirra utan tanke framför mig. Men om natten, när jag sent har fallit i sömn, lurar ångesten i mitt öra för att plötsligt skrämma mig upp, så att jag vaknar med ett skrik på mina läppar.

Jag blygs öfver min svaghet, och minst af alt skulle jag vilja tillstå den för Maria.