blifva mellan dem som mellan oss. Hon tror säkerligen själf, att hon talar sant. Men hon är ung, och hon hatar honom icke. Hon kommer icke att neka honom hans äktenskapliga rätt. Och den man, åt hvilken en kvinna hängifver sig, är en stympare, om han icke snart får elden att blossa. Sedan kommer alt annat af sig själf. Känner hon sig lycklig i hans armar, då utlämnar hon åt honom hela sitt väsen, sin tacksamhet, sin tillit och sitt förtroende.
De skola sitta samman i skymningens timmar, hon i hans knä; han skall fråga henne om mig, och hon skall förråda mig, emedan en kvinna aldrig bekänner för en man, i hvars knä hon sitter, att hon har älskat en annan ännu högre. Hon skall berätta om mig alt det stygga och fula, som han önskar att höra, hans kyssar skola locka det fram, och när han ändå icke är belåten, skall hon pådyfla mig all världens skändlighet.
Men jag går utanför på gatan och ser ljuset i deras rum, följer dem timme efter
