Sida:Maria - en bok om kärlek.djvu/135

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


LIV.

Och hon skulle bli hans! All den skönhet, jag hade framälskat, skulle blomma för honom. Hennes leende lysa öfver hans bord och göra hvardagen till fest, hennes kyssar smycka hans sömn med ljufva drömmar, hennes unga hänförelse skulle gifva lif åt hans arbete, hela hennes väsens sötma och ljufhet dofta i hans hem som en evig sommar.

Han skulle höra henne jubla och gråta, i hans öron skulle hon hviska all sin sorg och all sin lycka. Hvarför skulle jag ljuga för mig själf? Jag vet ju, att så skall det gå, när hon en gång blifver hans. Hon säger nog nej, hon säger, att aldrig, aldrig skall det