Sida:Maria - en bok om kärlek.djvu/140

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


LVI.

Det är den sista natten, vår sista natt. Om några timmar drager Maria till den främmande staden för att besöka en tant. Och när hon vänder åter, är det för att hålla bröllop.

Jag ser henne icke mera — hon är en annan mans hustru. Hade det varit i gamla dagar, den tid jag först lärt känna Maria, hennes äktenskap skulle sannerligen icke hafva skiljt oss åt. Det skulle snarare hafva upptändt min eröfrarelust. Nu frestade mig icke eröfring och byte från främmande strand. Jag ville icke oroa någons lycka eller fred. Min tro på lyckan, min stolthet var bruten. Hade