Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
den surra mellan sänggardinerna, jag hör den dunka tungt emot tak och väggar. Jag öppnar alla fönster och jagar den med en handduk. Plötsligt försvinner den. Den gömmer sig i gardinen framför sängen, bakom spegeln eller på ramen af en tafla. Där sitter den utan att gifva ett ljud ifrån sig, tills jag tröttnar på att söka. Men hvarje morgon är den tillbaka på min ruta. Den lämnar mig aldrig, den lägger sin svarta smuts på mina lakan, hvar natt surrar den sitt orena skvaller öfver min säng.
Och en afton, när Maria klädde af sig framför spegeln, satt det leda djuret på hennes hvita rygg.
